Staden är inte stor nog åt oss båda +

Då sitter jag på tåget igen och lämnar Karlstad och Värmland bakom mig. Jag har nästan alltid en tendens att spegla mig själv i min gamla spegelbild när jag befinner mig här , både på gott och ont. Jag saknar fortfarande , samtidigt som jag är så otroligt lycklig över chanserna jag fått och livet jag lever. Det är en konstig känsla att vilja gå tillbaka samtidigt som man vill gå framåt. Jag har tänkt extremt mycket den här helgen , så mycket så jag tror till och med att det är allt tänkande som har bidragit till en konstant huvudvärk. Nu ska jag bara bestämma mig för vad jag ska göra med alla mina tankar och känslor. Time Will Tell .. Loooove