Från ett mammahjärta till ett annat
På tisdag ska vi börja skola in vår lilltjej på Dagis! – Ja ni läste rätt! Galet, I Know!! När blev hon så stor? Det är i vilket fall mycket jobbigare i mammahjärtat än vad jag hade kunnat föreställa mig. Det kändes som en sådan god idé när vi tackade ja till platsen – men nu sviktar känslorna. Det ska då också tilläggas att jag har ett nytt jobb att gå till som jag verkligen längtar och ser fram emot. Men jag kan inte föreställa mig dagar utan mitt lilla hjärta ?! Vår lilla 1-åring är en otroligt social, orädd och framåt tjej. Vi har alltid varit mycket på öppna förskolan och där tar hon alltid för sig och ibland glömmer hon nog också bort att jag är där, hihi 🙂 Så jag är nog kanske ändock inte så orolig för hur hon ska tackla denna förändring , utan mest hur jag ska handskas med mina känslor?! Från ett mammahjärta till ett annat , hur klarar ni er? ❤️
Dagisförberedelser, namnmärkning av kläder.. 
Ja hade också en grym ångest över att andra vuxna människor som inte var Huldas mamma , pappa , mormor osv skulle ta hand om henne , att vissa veckor skulle de få träffa henne mer än jag skulle göra. De kände ju inte till hennes små tecken och vad som betydde vad i hennes mojmojspråk :-/
Å ja ska inte ljuga för dig men första halvåret va en pärs ! Inskolningen gick hur bra som helst men sen när hon förstod att vi inte längre skulle vara där med henne om dagarna blev det jobbigt! Mycket gråt å ont i magen men det gick !! Jag tröstade mig med att andra barn fixar det ju å så även andra föräldrar. Nu vinkar hon bara å säger hej då 🙂
Ett tips är att ta med tex ett gosedjur eller nått som hon känner sig trygg med , nån som hon ”litar” på 😉 det har hjälpt oss ! ”Maja” är med i ur å skur , hihi !!
Man hittar en balans nån stanns där hon lär sig känna sina fröknar å man själv finner ett inre lugn när man vet att de har det bra om dagarna och blir aktiverade! De behöver det när de blir över 1 år !! Värken går över men den kommer alltid finnas där men det är bara sunt förnuft å ett tecken på att man är en bra förälder !! Så lycka till å ni kommer klara detta galant <3
Ja hade också en grym ångest över att andra vuxna människor som inte var Huldas mamma , pappa , mormor osv skulle ta hand om henne , att vissa veckor skulle de få träffa henne mer än jag skulle göra. De kände ju inte till hennes små tecken och vad som betydde vad i hennes mojmojspråk :-/
Å ja ska inte ljuga för dig men första halvåret va en pärs ! Inskolningen gick hur bra som helst men sen när hon förstod att vi inte längre skulle vara där med henne om dagarna blev det jobbigt! Mycket gråt å ont i magen men det gick !! Jag tröstade mig med att andra barn fixar det ju å så även andra föräldrar. Nu vinkar hon bara å säger hej då 🙂
Ett tips är att ta med tex ett gosedjur eller nått som hon känner sig trygg med , nån som hon ”litar” på 😉 det har hjälpt oss ! ”Maja” är med i ur å skur , hihi !!
Man hittar en balans nån stanns där hon lär sig känna sina fröknar å man själv finner ett inre lugn när man vet att de har det bra om dagarna och blir aktiverade! De behöver det när de blir över 1 år !! Värken går över men den kommer alltid finnas där men det är bara sunt förnuft å ett tecken på att man är en bra förälder !! Så lycka till å ni kommer klara detta galant <3
Ja hade också en grym ångest över att andra vuxna människor som inte var Huldas mamma , pappa , mormor osv skulle ta hand om henne , att vissa veckor skulle de få träffa henne mer än jag skulle göra. De kände ju inte till hennes små tecken och vad som betydde vad i hennes mojmojspråk :-/
Å ja ska inte ljuga för dig men första halvåret va en pärs ! Inskolningen gick hur bra som helst men sen när hon förstod att vi inte längre skulle vara där med henne om dagarna blev det jobbigt! Mycket gråt å ont i magen men det gick !! Jag tröstade mig med att andra barn fixar det ju å så även andra föräldrar. Nu vinkar hon bara å säger hej då 🙂
Ett tips är att ta med tex ett gosedjur eller nått som hon känner sig trygg med , nån som hon ”litar” på 😉 det har hjälpt oss ! ”Maja” är med i ur å skur , hihi !!
Man hittar en balans nån stanns där hon lär sig känna sina fröknar å man själv finner ett inre lugn när man vet att de har det bra om dagarna och blir aktiverade! De behöver det när de blir över 1 år !! Värken går över men den kommer alltid finnas där men det är bara sunt förnuft å ett tecken på att man är en bra förälder !! Så lycka till å ni kommer klara detta galant <3