En mammas nattankar

Narkosläkaren har precis varit här och nu är det amningsstund – den mysigaste nattamningen sedan förlossningen tror jag 😀 Jag somnade som en stock efter förra inlägget, men nu kommer tankarna. Det känns vemodigt det här med att sövas. En ny dimension av kontrollbehov har ju helt klart kickat in sedan man blev mamma, haha. Allt från bagateller som vad dem har på sig för kläder till att jag alltid vill vara den som finns där för dem vid alla sorters tillfällen. Lycka, sorg, smärts, glädje you name it.. Inte så att jag tänker på själva timmarna för operationen, utan för om det uppstår komplikationer som gör att jag inte snabbt kan återställ vardagen för mina tjejer ❤️ Men samtidigt gör jag det här lika mycket för dem som för mig själv. Det ska bli skönt att slippa gå och vara orolig för att få ett anfall av smärta när jag är själv med dem och framförallt att lilla T ska slippa se mamma ha ont mera. Hon känner ju igen sig på akutmottagningen vilket inte känns helt okej. Även om hon är lugn och förståndig som en gammal dam den där lilla trollungen vi har! Nu har Elsa somnat om, så jag antar att jag ska försöka göra detsamma..