En ångestattack?

Hej fina!

Får börja med att säga att vi är okej. Tjejerna har verkligen varit sitt vanliga jag idag – tack och lov för det❣️ Dom har velat prata mycket om olyckan igår, men på ett lugnt sätt. Elsa vill tydliggöra att det var den andra förarens fel och Thea pratar mer om besöket på sjukhuset än om olyckan. Fysiskt verkar dom inte berörda alls. Så vi har ändå haft en fin söndag. Njutit av det vackra vädret. Gått skogspromenad, fikat i trädgården, rensat i odlingarna och när övriga gick in satt jag kvar mot husväggen i solen för att bara andas.

Jag har ont idag. Nacke, huvud, axlar och armar värker. Inser nu såhär på kvällen att jag troligtvis inte skulle ha gått på med städ och fix.. När tjejerna hade somnat tappade jag upp ett varmt bad – och när kroppen kommit ned i varv kom tårarna OCH tankarna. Tänk om.. Tänk om vi hade voltat istället, tänk om dom hade skadat sig, tänk om jag hade skadat mig och inte kunnat finnas där för dom när dom var rädda, tänk om tänk om tänk om. Och här får jag nog då en liten ångestattack. Jag får svårt att andas, skakar, domningar och stickningar i händer och ansikte. Precis som jag alltid fick vid astmaanfall när jag var yngre.. Fördelen med åldrande, man lär känna sin kropp och sina signaler. Jag inser nu att detta troligtvis kommer ta ett tag att smälta.. ❤️