Egoism

De många typerna av egoism finns alltså inte med på den förteckning parterna ställs inför. De plockas bort av de formella inskränkningarna. Denna slutsats är förstås inte förvånande, eftersom det är uppenbart att personerna i ursprungsposition kan åstadkomma något mycket bättre för sig själva genom att välja en av de andra uppfattningarna.  Så fort de frågar sig vilka principer alla borde enas om är egoismen, oavsett form, hur som helst ingen seriös kandidat. Detta bekräftar bara vad vi redan visste, nämligen att fastän egoismen är logiskt konsistent och i denna bemärkelse inte irrationell, så är den oförenlig med vad vi intuitivt betraktar som den moraliska synvinkeln. Egoismens filosofiska betydelse ligger inte i att den utgör en alternativ uppfattning om det rätta utan i att den utmanar varje sådan uppfattning. I rättvisa som skälighet avspeglas detta i att vi kan tolka generell egoism som den punkt där ingen överenskommelse finns. Generell egoism är vad parterna skulle fastna i om de inte lyckades nå enighet.