Jag har aldrig riktigt förstått det där med PMS förut. Men jag har alltid lidit av hemska menssmärtor , redan från start. Pappa trodde jag hade fått brusten blindtarm ibland när det var som värst. Smärta i mage och rygg , illamående, kräkningar , huvudvärk. Yes , you name it! Hela skolan visste alltid när jag hade mens för då gick jag dubbelvikt i korridoren i 3 dagar. Hemskt! En kass barnmorska sa en gång till mig vid 15 års ålder – Det blir bättre efter att du fått barn. Det är ju previs vad man vill höra i tonåren. Sedan vet jag inte om det har blivit värst mycket bättre efter två graviditeter inte. MEN , nu känner jag min kropp mycket bättre. Och på tal om PMS så har jag nog alltid haft den , men på ett annat sätt, inte arg. Utan jag blir nedstämd, orolig och skör. Näst intill gråtfärdig. Och med livet som erfarenhet har jag äntligen lärt mig att det är inget jag behöver ta fasta på. Jag är inte olycklig, jag är inte besviken på min tillvaro eller missnöjd med mitt liv – Jag ska bara ha mens , haha! Tänk , livet , så underbart! Nu blir det choklad! 😉
Senaste kommentarer