It´s all about me – and my family

Jag kom på en sak jag måste blogga av mig om innan jag glömmer bort det. Jag vet inte om ni följer big brother – jag gör det till och från. I vilket fall har en incident därifrån upprört mig och det chokerade mig rejält!! En kille vid namn martin har befunnit sig i en ”gömd” del av huset nu i veckan och har där fått unna sig kvinnligt sällskap skulle man kunna säga. Han har också någon slags känslomässig relation med en tjej inne i huset – som i sin tur sagt att hon inte kan ha något intimt med honom på grund av någon som finns utanför. Nu då till min poäng. Tjejen i huset fick reda på hans aktiviteter i den tidigare hemliga delen. martin vill på något sätt både äta kakan och ha den kvar och ljuger därmed henne rakt upp i ansiktet. Jag fick en klump i magen!! Känslan av att jag ser att hon vill tro honom – hon kommer bestämma sig för att tro honom. Han får serverat på silverfat att vara ärlig och uppriktig mot någon som vill veta vad som hänt, men han tar den inte.. Jag undrar därmed om det finns situationer som man aldrig kommer se över, slå bort eller helt enkelt inte reagera på. Trots att man har gått vidare för så länge sedan att man inte ens visste att en känsla så bekant kunde komma fram av en så simpel sak som att se något på tv. Ska jag behöva inse att en sådan lögn, om den så inte ens drabbar mig alltid kommer göra ont i mig??!! Så falskt! Så svart! Så fult! Det äcklar mig än idag!