I December blir vi fler

Den 24 april i år fick jag ett + på stickan , eller rättare sagt 3 + eftersom jag i panik gjorde tre test 🙂 Det är svårt att sätta ord på känslorna som passerar kroppen i just den här stunden och jag tror att jag pendlade mellan skratt & gråt. Det är en känsla av förtjusning blandat med oro. Men även om planeringen blev lite dålig så var det aldrig några funderingar på om vi skulle behålla det eller ej – det var en självklarhet och ett mycket efterlängtat kärleksbarn som ligger i magen! Jag var dock mycket längre gången än jag kunde föreställa mig när vi blev inskrivna på mvc – där dem gjorde en uppskattning på ca v.10 – sisådär två månader hade redan gått då liksom! Efter det följde flera veckor av ett konstant illamående och jag spenderade vissa dagar mer på toaletten än någon annan stans.. Ja det var verkligen ett par hemska veckor där jag varken var människa psykiskt eller fysiskt. Det blev många besök hos doktorn och jag fick tillslut sjukskriva mig. Jag kom knappt ur sängen vissa dagar och jag hade ett halvt apotek på sängbordet. Men på något vis finner man sig i allt det här , och tröstar sig med att det är åtminstone goda tecken på att det fortfarande finns liv där inne. Jag var mycket orolig i början för missfall , och jag som många andra tror jag hade en milstolpe vid v.12. Och det var väl först på mina första semesterveckor som jag började känna mig som mig själv igen. Jag tror vilan gjorde susen! Att magen växte var ju ett annat tecken på att det här faktiskt händer – trots att det kan kännas overkligt fortfarande! Sen så är det nog de senaste veckorna som det verkligen har varit en växtspurt och nu börjar jag känna mig riktigt stor och otympligt. Inga kläder passar och jag är om möjligt ännu osmidigare än innan. Dock har jag nog aldrig känt mig så vacker som nu! Jag längtar otroligt mycket efter att få se vad det är för krabat som sparkar på mig där inne och vad det är för personlighet som ska läggas till i vår familj. Den 13 December är vi beräknade och det är ju också spännande i sig och se när det faktiskt blir..

Det här är verkligen den renaste lycka! ♥