för alltid till förevigt

Idag har dagen kommit som jag på något konstigt sätt trodde aldrig skulle komma. Smulan har idag lämnat oss för himlen och det är något av det värsta jag har upplevt. Det är obeskrivligt att förklara att detta kan påverka en så mycket som det gör.. det är det svåraste beslut jag har tagit i hela mitt liv men jag ville inte se henne plågas när cancern åt upp henne inifrån. det känns som jag har haft henne för alltid & skulle få ha henne förevigt. minnena är många men såklart lyser vissa starkare. som när hon slickade bort mina tårar när jag varit ledsen, suttit på mina läxböcker när jag skulle plugga, när jag duschade satt hon och väntade på tvättmaskinen och när jag var liten åt vi pizzabitar från varsitt håll. jag kan idag inte föreställa mig att hon inte kommer möta mig i dörren när jag kommer hem nästa gång…