It´s all about me – and my family

ikväll har jag besökt ett elljusspår som jag inte har uppsökt på sisådär fyra år. Anledningen till det är inte på grund av tjejen som blev knivskuren och utsattes för våldtäktsförsök i ungefär samma veva som jag sist var där.. Nej det beror på den där äckligt sliskiga svarta saken som vi sprang på förra gången!! Men den gången hade jag iaf S med mig, men som kanske inte var till någon större hjälp då skratt var det enda jag fick när jag stod där i stelkramp och bara skrek. Nej ikväll var jag helt själv! Till råga på allt så har dom ju släppt lös en boaorm på norrstrand nu också.. Så jag är verkligen på helspänd och tittar efter minsta rörelse på varje gren och stock jag passerar. Med nerverna på utsidan blir jag dock helt skräckslagen över en man som springer upp bakom mig och förbi något för nära och från ingenstans kommer ett rejält skrik ur mig. Han blir typ lika skräckslagen som jag och stannar med ett helt förstenat ansikte innan han försynt börjar be om ursäkt och frågar om jag har fått hjärtstillestånd. Det tar till och med ett tag för mig att övertyga honom om att springa vidare och jag bara är något lättskrämd. Om man fokuserar för mycket på ett problem kan man lätt glömma bort dom andra